Anhörig till spelare

toa

  • Jag kommer snart!
  • Stör mig inte!
  • Jag är ledig i dag!
  • Kom inte in på mitt rum!
  • Att man aldrig kan få lugn och ro...

Känner du igen situationen?

Teknik, Internet samt konsol- och datorspelande är i grunden något positivt och bra. Ifall vi blickar bakåt och tittar på årets julklapp 1992, 1996 och 1998 var dessa tv-spel, ett Internetpaket samt datorspel. Det förvånar nog få. Sedan dess har utvecklingen gått framåt med stormsteg. Fördelarna med konsol- och datorspel är många. De är intellektuellt stimulerande med enorm potential att ge bland annat språkkunskaper, sinne för strategi samt teoretiska kunskaper i olika ämnen. Dessutom är de roliga, spännande och erbjuder i viss mån även en social arena med väl utvecklade kommunikationsmedel. Konsol- och datorspelande är en helt okej sysselsättning som är till glädje för den stora massan och kan leda till mycket kunskap och personlig utveckling.

Samtidigt ska konsol- och datorspelande inte inkräkta på det i tillvaron som skapar balans, stabilitet och ett gott mående. Här har vi alla våra egna personliga uppfattningar om vad som är viktigast att förhålla sig till för att skapa detta och det är helt okej. Det är framförallt i förändrade attityder till vad som är viktigast man ser tydliga förändringar hos en person som har fastnat i ett vanemässigt och överdrivet bruk av konsol- eller datorspel. Det kan finnas bakomliggande faktorer exempelvis stress, motgångar och relationsproblem, där datorn blir en tillflykt där man slipper tänka på allt jobbigt. Det kan också vara så att man successivt har tappat kontrollen över både tid och rum som i sin tur leder till stress, motgångar, relationsproblem med mera. Den klassiska "hönan och ägget"-diskussionen som i sig är relativt oviktig för situationen i ett förstaläge.

De teman som är listade i inledningen leder ofta till konflikter när man har någon som avsätter överdrivet mycket tid till sitt konsol- eller datorspelande. Det kan i längden leda till slitningar på olika sätt och bli ohållbart jobbigt. Tecken på att spelandet har gått för långt är att det tar sig uttryck i det sociala livet, måendet, orken, energin och kreativiteten. Den som spelar visar ofta upp omotiverad ilska och kan explodera för minsta lilla sak. Det är inte ovanligt med våldinslag eller hot om våld. Den som spelar för mycket ljuger om det mesta och förändras i sin personlighet.

Den som är mitt i sitt missbruk av konsol- eller datorspel har normalt sett svårt att upptäcka det själv. Det är framförallt omgivningen som märker skillnaderna och förändringarna först. Hur kommunicerar man i det här läget? När det gäller andra missbruksformer är det mer konkret. Det går att ta på problemet på ett helt annat sätt. När det gäller överdrivet konsol-eller datorspelande är det lätt att falla in i tankar på att det "bara" är tid som försvinner.

Detta är en viktig artikel - dela den!